sårbarheten

Sårbarheten är ett begrepp som används inom flera olika fält för att beskriva hur benägen en person, grupp, ett samhälle eller ett system är att drabbas av skada eller störningar när hot eller påfrestningar uppstår. Ordet härstammar från sårbar, vilket betyder skör eller mottaglig för skada, med suffixet -bar som anger förmåga eller kapacitet.

Inom klimat- och miljövetenskap används sårbarhet ofta tillsammans med riskbegreppet. Den sårbarheten definieras som en funktion av tre komponenter: exponering för risker, känslighet hos mottagaren eller systemet och anpassningsförmåga eller motståndskraft. IPCC:s arbete målar upp sårbarhet som potentialen att skadas i samband med förändringar, medan det lägger vikt vid möjligheten att minska konsekvenserna genom anpassning.

Inom cybersäkerhet betecknar sårbarhet en svaghet i mjukvara, hårdvara eller processer som kan utnyttjas av angripare. Hantering innebär att identifiera sårbarheter, patcha programvara och hårdvara, stärka kontroller och genomföra riskhantering.

Inom medicin, psykologin och samhällsvetenskaper används sårbarhet för att beskriva predispositioner till sjukdom, psykisk ohälsa eller socialt utsatta gruppers större risk för negativa utfall. Denna användning betonar hur socioekonomiska faktorer, livshändelser och stödresurser samverkar med biologiska faktorer.

Sårbarhet analyseras ofta genom sårbarhetsbedömningar eller sårbarhetsindex, vilka kartlägger exponering, mottaglighet och kapacitet till anpassning. Begreppet används i policyarbete för att rikta skydd, förebygga skador och stärka motståndskraft, samtidigt som det kräver noggrann hänsyn till risk för stigmatisering.