stigmatisering

Stigmatisering är en social process där individer eller grupper nervärderas och behandlas som mindre värda på grund av attribut eller identiteter som uppfattas som avvikande eller oönskade. Stigma skapas och förstärks genom märkning, stereotypisering, separation, förlust av status och diskriminering, särskilt när makt gör det möjligt. Stigma kan utövas av individer eller uppträda i institutioner och policyer, vilket kallas strukturell stigmatisering.

Stigma uppträder inom många domäner, till exempel mental hälsa, missbruk, övervikt, HIV-status, etnicitet, migrationsstatus, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, ålder och religion. Media och vardagligt språk kan sprida negativa föreställningar, medan policyer som begränsar tillgång till arbete, bostad, utbildning eller vård förstärker stigma.

Konsekvenserna kan vara allvarliga och omfattar social exkludering, minskat självförtroende, hinder för sökande av vård, förseningar i behandling samt sämre hälsa och socioekonomiska utfall. Stigma kan yttra sig som diskriminering, social isolering eller internalisering av stigma (egenstigma).

Att motverka stigmatisering innefattar offentliga insatser som utmanar missuppfattningar och stereotyper, kontaktbaserade åtgärder mellan grupper, inkluderande språkbruk, tillgängliga och icke-diskriminerande policyer samt stöd åt samhällsgrupper att stärka medlemmarnas inflytande. I vårdmiljöer är personcentrerad vård och sekretess nyckelfaktorer för att minska stigma.