funktionsnedsättning

Funktionsnedsättning är ett brett begrepp som används för att beskriva nedsättning av en persons fysiska, psykiska eller kognitiva funktioner som påverkar förmågan att utföra vardagliga aktiviteter och delta i samhället. Begreppet omfattar både permanenta och tillfälliga tillstånd och delas ofta in i områden som fysiska, sensoriska, kognitiva och psykosociala nedsättningar samt kombinationer. En central tanke är att nedsättningen inte uppstår i ett tomrum utan påverkas av miljö och samhälle; tillgänglighet, attityder och policyer kan minska eller förstärka de hinder personen möter.

I Sverige och internationellt används ofta den sociala modellen av funktionsnedsättning, där själva funktionsnedsättningen beskriver kroppsliga eller psykologiska begränsningar och hur miljön skapar hinder för deltagande i vardagen. Detta betonar vikten av anpassningar och tillgänglighet.

Orsaker till funktionsnedsättning är varierade och kan vara medfödda, orsakas av sjukdomar eller skador, eller uppkomma med åldern. Vissa nedsättningar är permanenta, andra episodiska eller delvis reversibla.

Typiska kategorier är fysiska nedsättningar (rörelse- eller motorikproblem), sensoriska nedsättningar (syn eller hörsel), kognitiva eller psykosociala nedsättningar (till exempel intellektuell funktionsnedsättning, autism eller psykisk ohälsa) samt blandningar av dessa. Många upplever flera nedsättningar samtidigt.

På samhällsnivå innebär funktionsnedsättning rättigheter och stöd som underlättar delaktighet, såsom vård och rehabilitering, hjälpmedel och anpassningar i utbildning och arbetsliv. Tillgänglighet, universell design och gott bemötande är centrala frågor i politik, lagstiftning och socialtjänstarbete.

Forskning och policy fokuserar på att förbättra tillgång till tjänster och deltagande i samhället, samt på att mäta hur miljö och inställningar påverkar upplevd funktion och livskvalitet. Uppskattningar av hur vanligt funktionsnedsättning är varierar beroende på hur begreppet definieras och hur data samlas in.