lagstiftning

Lagstiftning är processen att skapa bindande rättsregler samt själva reglerna som styr hur samhället fungerar. Den beskriver hur lagar antas, tillämpas och eventuellt ändras, och omfattar grundlagar, vanliga lagar, förordningar och föreskrifter samt internationell rätt som införlivas i nationell rätt. Lagstiftningen påverkar allt från medborgerliga rättigheter till hur myndigheter verkar i vardagen.

I Sverige ligger ansvaret för lagstiftningen främst hos riksdagen och regeringen. Regeringen föreslår nya regler i propositioner, medan riksdagen beslutar om lagen efter en process som normalt omfattar utredning, remissförfarande och behandlingen i utskott och plenisalen. Efter antagande publiceras lagen i Svenska författningssamlingen (SFS) och träder i kraft enligt vad som angivits i beslutet. Förordningar och föreskrifter utfärdas av regeringen eller myndigheter för att reglera närmare detaljer inom ramen för en lag.

Det finns olika typer av lagstiftning. Grundlagarna utgör den konstitutionella ramen och kräver särskild behandling vid ändringar. Övriga lagar reglerar allmänna rättsområden, medan förordningar preciserar hur lagarna ska tillämpas i praktiken. Lagar som påverkas av eller kompletteras av internationell rätt och EU-lagstiftning implementeras ofta genom nationell lagstiftning eller transpositionsåtgärder.

Tillämpning och tillsyn sker genom domstolar och myndigheter som tolkar lagarna i rättsfall och administrativa sammanhang. Lagarna kan överklagas, och rättssystemet arbetar för att upprätthålla rättssäkerhet och konsekvent tillämpning.