funktionsnedsättningen

Funktionsnedsättning är ett begrepp som används för att beskriva nedsättning av en persons möjligheter att delta i vardagslivet på samma sätt som personer utan funktionsnedsättning. Begreppet omfattar både medicinska tillstånd och de hinder som uppstår i samhället. Inom modern forskning och praktik används ofta termen funktionsnedsättning framför handikapp, eftersom fokus ligger på hur miljön och samhällsstrukturen skapar begränsningar.

Funktionsnedsättningar kan vara fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska. De kan vara medfödda eller förvärvade och variera i svårighetsgrad. Många upplever flera nedsättningar samtidigt (kombinerade funktionsnedsättningar). Miljön – tillgänglighet, attityder och stöd – påverkar hur nedsättningen upplevs i vardagen.

Rättssystem och stöd i Sverige bygger på både medicinska och sociala modeller. LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger särskilda insatser till personer med betydande och varaktiga funktionsnedsättningar. Diskrimineringslagen förbjuder orättvis behandling, och Försäkringskassan bedömer ansökningar om stöd och ersättning. Internationellt stöd finns i CRPD, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Praktiska insatser inkluderar anpassningar i skolor och arbetsplatser, tillgång till hjälpmedel (rullstol, kommunikationsteknik, teckenspråk), samt samhällsservice som bostad, färdtjänst och personlig assistans. Tillgänglighet i byggnader, kollektivtrafik och digitala tjänster är centrala för delaktighet och självständighet.

Synen på funktionsnedsättning har utvecklats mot en inkluderande modell där målet är deltagande och självbestämmande. Genom tidiga insatser, rehabilitering och anpassningar kan människor med funktionsnedsättning aktivt bidra i utbildning, arbete och samhällsliv.