känslighet

Känslighet är ett brett begrepp som används för att beskriva förmågan att uppfatta stimuli genom våra sinnen och att uppleva och bearbeta känslor. Ordet kan gälla både sensoriska upplevelser – som ljud, ljus eller beröring – och emotionella reaktioner på händelser och interaktioner. Känslighet kan vara en källa till nyfikenhet och ökad perceptiv förmåga men kan också göra en person mer sårbar för överstimulering eller stress.

Etymologi och användning: Ordet härrör från svenska 'känsla' samt suffixet '-ighet' som bildar ett abstrakt begrepp. I svenska facktexter delas känslighet ofta upp i underkategorier som sensorisk känslighet, emotionell känslighet och social känslighet, beroende på vilken aspekt av upplevelse som avses.

Sensorisk känslighet innebär låg tröskel eller hög stimulansavkänning för sinnena och kan förekomma hos personer utan medicinska tillstånd, men förekommer också vid tillstånd som hyperestesi eller sensorisk bearbetningsstörning. Denna typ av känslighet kan leda till ökad tydlighet i perceptionen eller, vid överstimulering, trötthet och stress. Emotionell känslighet avser hur starkt en person upplever och reagerar på känslor, ofta kopplat till empati och emotionell reglering; det kan bidra till djupare relationer men också större sårbarhet vid negativa upplevelser.

Social eller kontextuell känslighet handlar om uppmärksamhet på sociala signaler, normer och relationer. Inom psykologi förekommer begreppet högkänslig person (highly sensitive person, HSP), som beskriver en benämning på personer med särskilt stark sensorisk bearbetningskänslighet. HSP används i populärvetenskap men saknar en enhetlig diagnostisk status i officiell klinisk praxis. Känslighet kan påverka både välbefinnande och prestation, och hantering kan innefatta miljöanpassning, emotionell reglering och kommunikation.