överstimulering

Överstimulering betyder att en person utsätts för mer stimulans än det egna nervsystemet klarar av. Det kan gälla sensoriska intryck som ljud, ljus, dofter eller beröring, eller kognitiva och emotionella krav som mycket information eller starka känslor. Tillståndet kan uppkomma i vardagen, i arbetsmiljöer eller i vårdmiljöer och drabba människor i olika åldrar.

Olika typer finns. Sensorisk överstimulering innebär exempelvis starkt ljus, högt ljud, många intryck samtidigt eller obekväma beröringar. Kognitiv överstimulering handlar om för många uppgifter eller snabba byten mellan uppgifter. Emotionell överstimulering uppstår vid starkt känslomässigt påslag, till exempel ångest eller sorg.

Symtom kan vara irritabilitet, rastlöshet, koncentrationssvårigheter, trötthet, huvudvärk och sömnstörningar. Hos små barn kan det visa sig som gråt eller ökad rastlöshet och hos andra kan det yttra sig som oro eller överväldigande känslor. Förekomsten varierar mellan individer och miljöer.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar långvarig eller intensiv exponering för buller, starkt ljus, många intryck, sociala krav och allmän stress eller sömnbrist. Personer med autism, ADHD eller sensoriska bearbetningsskillnader löper ofta högre risk, liksom personer i stressiga vård- eller skolmiljöer.

Hantering och förebyggande fokuserar på att minska onödiga stimuli och skapa lugna, förutsägbara miljöer. Planerade pauser, en sensorisk diet anpassad efter individen, tydlig struktur, visuella stöd och nedvarvningstekniker som andningsövningar kan hjälpa. Anpassningar i skola, arbete eller vård kan vara effektiva. Vid återkommande eller svåra symtom bör vårdgivare kontaktas.

Långvarig överstimulering kan leda till utmattning, kronisk stress och sömnstörningar. Om symtomen är ihållande eller påfrestande bör professionell bedömning och stöd sökas.