uppmärksamhet

Uppmärksamhet är den kognitiva processen som gör det möjligt att tillfälligt fokusera på vissa intryck eller uppgifter och samtidigt filtrera bort andra. Den reglerar hur signaler väljs, bearbetas i arbetsminnet och översätts till beteende. Inom forskningen särskiljer man ofta två typer av styrning: top-down (mål- eller uppgiftdriven) och bottom-up (stimulusdriven) uppmärksamhet.

Vanliga underkategorier är selektiv uppmärksamhet (filtrering av distraktioner), delad uppmärksamhet eller multitasking (hantera flera uppgifter samtidigt) och uppmärksamhetens varaktighet eller vaksamhet (att bibehålla fokus över tid). Vidare innefattar processen orientering mot nya stimuli och interaktioner mellan hjärnan, där frontoparietala nätverk ofta nämns som centrala för frivillig kontroll, medan ventrala och dorsala uppmärksamhetsnätverk bidrar till automatiska och sensoriskt drivna riktningar.

Uppmärksamheten utvecklas från barndomen och påverkas av mognad, motivation, miljö och sömn. Den är central för lärande, minne och beslutsfattande. Störningar i uppmärksamhet förekommer i olika sammanhang, där ADHD är det mest kända diagnostiska fallet; andra tillstånd kan också påverka uppmärksamhet, inklusive ångest, sensoriska utmaningar eller neurologiska tillstånd.

Mätningen av uppmärksamhet sker genom psykologiska tester och arbetsuppgifter, till exempel kontinuerlig prestationsuppgift, Stroop-test eller flanker-test. I praktiken påverkar uppmärksamhet hur skol- och arbetsmiljöer utformas: distraktionsreducering, tydlig struktur, pauser och träning kan förbättra uppmärksamheten. Vad som främjar eller hämmar uppmärksamhet varierar mellan individer och sammanhang.