arbetsminnet

Arbetsminnet är en kognitiv funktion som gör det möjligt att hålla information tillfälligt tillgänglig och samtidigt bearbeta den för pågående uppgifter, till exempel när man läser, räknar eller planerar en handlingssekvens. Det används vid språkförståelse, inlärning och problemlösning och samverkar med långtidsminnet genom att hämta och integrera information vid behov.

Traditionellt har arbetsminnet definierats genom den multikomponentsmodell som föreslogs av Baddeley och Hitch. Denna modell omfattar en central exekutiv enhet som styr resurserna och två primära lagringssystem: den fonologiska loopen, som hanterar ljudbaserad lagring och återgivning, samt den visuospatiala sketchpaden, som lagrar visuell och spatial information. Senare lades episodisk buffert till, en komponent som integrerar information från olika modaliteter till sammanhängande episoder. Även alternativa modeller, som Cowans inbäddade-processer-modell, ser arbetsminnet som det aktivt uppmärksammade innehållet i långtidsminnet.

Arbetsminnet används aktivt vid uppgifter som kräver snabb bearbetning och manipulation av information, såsom mental matematik, syntaktisk förståelse och beslut. Kapaciteten varierar mellan personer och uppgiftstyp och uppmäts ofta genom uppgifter som sifferspan, uppgifter som kombinerar minneshållning och bearbetning (till exempel operation span) samt visuospatiala tester som blocktapping. Vanligtvis diskuteras en ungefärlig kapacitet om cirka fyra informationsenheter, men utfallet beror på uppgiften och de strategier som används.

Kapaciteten ökar vanligtvis under barndomen och tonåren och kan minska något med åldern; träning i strategier kan förbättra funktion i viss utsträckning. Lågt arbetsminne har kopplats till kognitiva och utbildningsmässiga svårigheter samt vissa neuropsykiatriska tillstånd, och arbetsminnet används ofta som mått i neuropsykologisk utvärdering.