långtidsminnet

Långtidsminnet är den del av minnessystemet som lagrar information över längre tid, från dagar till år. Det står i kontrast till det arbetsminnet, som behåller information under kortare stunder. Långtidsminnet delas ofta in i deklarativt (explicit) minne och icke-deklarativt (implicit) minne, samt i episodiskt och semantiskt minne inom den deklarativa delen.

Explicit/minne innefattar medvetet återkallbara minnen. Episodiskt minne omfattar personliga upplevelser och händelser i tidsmässig ordning, medan semantiskt minne omfattar fakta och begrepp. Implicit/minne påverkar handlingar utan medvetet återkallande och omfattar procedurminne (färdigheter), priming och klassisk betingning.

Processen bakom långtidslagring kallas kodning och konsolidering. Informationen överförs först till hippocampus och mediala temporalloben och successivt till neocortex där den lagras ännu mer stabilt i nätverksbaserad lagring. Sömn spelar en viktig roll i konsolideringen. Återkallelse kan också påverkas av rekonsolidering när minnen återaktiveras.

Anatomiskt involverar långtidsminnet flera hjärnstrukturer. Hippocampus och mediala temporalloben är centrala för nyinlärning av episodiska minnen; neocortex lagrar semantisk kunskap; amygdala modulerar emotionell betydelse. Procedurminne involverar cerebellum och basala ganglier. Prefrontala cortex bidrar till organisering, planering och strategier för återkallande.

I allmänhet kvarstår långtidsminnet under lång tid, men vissa minnen blir svagare med tiden, särskilt episodiska. Åldern påverkar ofta episodiskt minne mer än semantiskt minne. Sjukdomar som Alzheimers sjukdom drabbar hippocampus tidigt och försämrar nyinlärning, medan vissa procedurminnen kan förbli intakta längre. Faktorer som upprepad träning, emotionell betydelse och sömn påverkar minnesstyrkan.