inlärning

Inlärning är processen genom vilken erfarenheter leder till relativt varaktiga förändringar i beteende, kunskap eller färdigheter hos en person. Den kan ske formellt, till exempel i skolor och utbildningar, eller informellt genom vardagliga aktiviteter. Inlärning omfattar deklarativt kunskap (vad saker är och hur de fungerar), procedurminne (hur man gör saker) samt socialt och kontextbundet lärande.

Flera teoretiska riktningar försöker förklara hur inlärning fungerar. Behaviorismen fokuserar på hur stimuli och konsekvenser formar beteende via klassisk betingning och operant betingning. Kognitivismen understryker mentala processer som uppmärksamhet, varseblivning, minne och problemlösning. Konstruktivismen ser lärande som en aktiv konstruktion av kunskap i sociala sammanhang, ofta med elever som bygger vidare på tidigare erfarenheter. Social inlärningsteori betonar lärande genom observation och imitation.

Neurovetenskapen kopplar inlärning till hjärnans plasticitet och minnessystem. Deklarativt minne lagrar fakta och händelser, medan procedurminne lagrar färdigheter och motoriska rutin. Arbetsminne hanterar aktuell information under problemlösning, och förstärkning, repetition och feedback främjar konsolidering i långtidsminnet. Motivation, uppmärksamhet och emotionella faktorer påverkar hur effektivt lärande sker.

Praktiskt används kunskap om inlärning inom utbildning, arbetsliv och teknik. Strategier som tydlig målformulering, strukturering, återkoppling, scaffolding och metakognition kan stödja olika lärstilar och förmågor. Förmågan att överföra lärande mellan kontexter varierar och kan stärkas genom varierad träning och reflektion. Inlärning är en kontinuerlig process som påverkas av individens förmågor, tidigare erfarenheter och den miljö där lärandet äger rum.