barndomen

Barndomen är en livsperiod i människans liv som följer spädbarnstiden. I svenskt språkbruk betecknar barndomen oftast perioden fram till början av tonåren, men exakta åldersgränser varierar mellan kulturer och institutioner; vanligen räknas barndomen till cirka 0–12 eller 0–14 år. Den kännetecknas av snabb fysisk tillväxt, pågående hjärnutveckling och starka sociala relationer.

Under barndomen utvecklas motorik, kognitiva färdigheter och språk, liksom självständighet och identitet. Anknytning till vårdnadshavare och trygga relationer anses centrala för emotionell utveckling. Lek, lekbaserat lärande och utbildning stödjer minnesfunktioner, problemlösning och social kompetens.

Barns utveckling påverkas av familj, skolning och samhälle, samt faktorer som näring, hälsovård, ekonomi och kulturella normer. Olika kulturer har olika uppfattningar om barndomens roller och rättigheter. Barn kan utsättas för risker såsom missförhållanden, våld eller stress, vilka kan påverka utvecklingen negativt.

Internationella överenskommelser och nationell lagstiftning betonar barns rätt till skydd, utbildning och vård. En trygg barndom anses skapa goda förutsättningar för livslång hälsa, utbildning och socialt deltagande.

Forskningen inom barndomens utveckling omfattar kognitiv, social och emotionell aspekt. Teorier av Piaget, Erikson och Vygotskij har påverkat förståelsen av hur barn lär, tänker och relaterar till andra. Studier följer ofta barn över tid, för att undersöka hur tidiga erfarenheter påverkar senare liv.