bearbetningskänslighet

Bearbetningskänslighet är ett psykologiskt begrepp som beskriver hur känsligt och grundligt en person bearbetar stimuli från omgivningen. Begreppet används inom området sensorisk bearbetning och emotionell respons och ofta synonymt med sensory processing sensitivity (SPS). Personer med hög bearbetningskänslighet upplever intryck som mer intensivt och tenderar att engagera sig i djupare kognitiv bearbetning efter upplevelser, vilket kan leda till ökad empatisk förmåga men också större risk för överstimulering.

Kännetecken kan inkludera djup bearbetning, hög mental energi i samband med nya intryck, känslomässig reaktivitet och en ökad uppmärksamhet på subtila detaljer. Det är inte en klinisk diagnos utan en ofta kontinuerlig personlighetsrelaterad variation. Prevalensen uppskattas i forskning till ungefär 15–20 procent av befolkningen, med variation beroende på hur man mäter.

Bearbetningskänslighet förekommer ofta tillsammans med andra personlighetsdrag och kan påverka vardagslivet på olika sätt. Fördelarna inkluderar ökad kreativitet, uppmärksamhet på nyanser och empati; nackdelarna risk för stress, trötthet och utmattning i stimulerande miljöer.

Hantera och leva med bearbetningskänslighet innebär att skapa anpassningar i miljön och vanorna, som lugna och regelbundna rutiner, planering av sociala situationer, mindfulness eller stresshantering och tydliga gränser för överväldigande stimuli. Forskningen om SPS är pågående och kritisk mot vilken omfattning begreppet bör användas i klinisk kontext.