Sårbarhet

Sårbarhet är graden av mottaglighet för skada eller negativa konsekvenser till följd av hot, störningar eller stressfaktorer. Den uppstår när system, samhällen eller individer saknar tillräckliga skydd eller motståndskraft. Viktiga komponenter i sårbarhet är hur mycket man exponeras för faror, hur känslig man är för dem och vilken adaptiv kapacitet man har för att anpassa sig eller återhämta sig.

Dimensionerna av sårbarhet beskrivs ofta i en triad: exponering, känslighet och adaptiv kapacitet. Exponering avser närvaro i riskområden eller i situationer där faror kan uppstå. Känslighet beskriver hur stor påverkan skadan blir per enhet av exponering. Adaptiv kapacitet handlar om möjligheter och resurser att förebygga, begränsa effekter och återhämta sig efter en störning.

Sårbarhet används i flera sammanhang: inom katastrofriskbedömning för att förstå hur naturkatastrofer eller tekniska störningar kan drabba olika grupper; inom miljö och ekologi för att bedöma hur ekosystem eller arter påverkas av klimatförändringar; inom hälsa, arbete och samhälle där sårbara grupper riskerar större negativa konsekvenser av sociala eller ekonomiska förändringar; och inom cybersäkerhet där svagheter i system kan utnyttjas av hotaktörer.

Åtgärder för att hantera sårbarhet fokuserar på att minska exponering och känslighet samt stärka adaptiv kapacitet. Det innefattar riskanalyser, resursfördelning, förstärkt infrastruktur, socialt skyddsnät, utbildning och förebyggande åtgärder som ökar motståndskraft och möjligheter till snabb återhämtning.

Se även: motståndskraft, risk, exponering, adaptiv kapacitet.