pyelonefritt

Pyelonefritt är en njurinflammation som oftast orsakas av en bakteriell infektion som drabbar njurbäckenet och njurtubuli. Infektionen uppträder vanligtvis som en uppstigande infektion från nedre urinvägarna, men kan även spridas via blodet. Den vanligaste orsaken är Escherichia coli; andra tarmbakterier såsom Proteus, Klebsiella och Enterococcus förekommer. Riskfaktorer inkluderar kvinnor, urinvägsobstruktion, diabetes, njurstenar, kateter och vesicoureteral reflux.

Symtomen vid pyelonefritt är ofta måttligt eller allvarligt feber, flank- eller ryggsmärta, frysningar och illamående eller kräkningar. Illamående, kräkningar och allmän sjukdomskänsla är vanliga. Dysuri, frekvent urination och smärta vid urinuttömning kan förekomma. Hos äldre personer och gravida kvinnor kan symptomen vara mindre typiska eller ospecifika.

Diagnos görs utifrån klinisk bild och urinundersökningar. Urinanalys visar ofta leukocyturi och bakterier och kan ofta visa nitrit. Urinodling används för att påvisa bakterier och deras känslighet för antibiotika. Vid misstanke om allvarlig sjukdom, komplikation eller underliggande obstruktion kompletteras utredningen med blodprov och ibland bilddiagnostik såsom ultraljud ellerCT.

Behandling innefattar antibiotikabehandling och symptomlindring. Okomplicerad pyelonefrit behandlas ofta med peroral antibiotika i 7–14 dagar, beroende på lokalt resistensmönster. Vanliga alternativ är fluoroquinoloner eller betalaktamer. Gravida kvinnor och allvarliga eller sjukhusvårdade fall får intravenös antibiotikabehandling. Behandlingen av bakomliggande problem som obstruktion eller stenar är viktig för att förebygga recidiv.

Prognos är vanligen god vid korrekt behandling, men upprepade infektioner kan orsaka njurarr eller kronisk njurskada. Förebyggande åtgärder inkluderar god hydrering, urinvägshygien och behandling av underliggande orsaker; vid återkommande infektioner kan profylaktisk lågdosedantibiotika övervägas under en viss period.

---