Symtomen

Symtomen är tecken eller upplevelser som en person märker och som kan indikera ett medicinskt tillstånd. De skiljer sig från tecken, som är observerbara av andra, till exempel en läkare, och från fynd vid undersökningar. Symtomen utgör ofta utgångspunkten för vidare utredning och behandling.

Etymologi och begrepp: Ordet symtom kommer från grekiska symptōma, „det som hör ihop med en sjukdom“. I klinisk praxis används begreppen symptom (subjektivt upplevt) och tecken (observerat av andra) för att beskriva patientens tillstånd.

Typer: Symtom kan vara akuta eller kroniska, lokala eller systematiska. Vissa symtom är specifika för en viss sjukdom, medan andra är icke-specifika och kan förekomma vid många olika tillstånd.

Roll i diagnostik: Vid en utredning registreras symtomens karaktär, svårighetsgrad, varaktighet och hur det påverkar vardagen. Läkare kombinerar anamnes med kroppslig undersökning och, vid behov, laboratorietester och bildundersökningar för att fastställa orsaken.

Hantering: Behandlingen syftar oftast till bakomliggande sjukdom och kan inkludera läkemedel, livsstilsförändringar eller kirurgi. Symtomlindring används ofta som ett kompletterande stöd för att förbättra patientens välbefinnande medan den underliggande orsaken behandlas.

När man söker vård: Akuta eller allvarliga symtom kräver snabb vård, till exempel andningssvårigheter, plötslig bröstsmärta eller medvetslöshet. För övriga symtom är det vanligt att först kontakta vårdcentral eller boka tid hos en läkare för bedömning och uppföljning.