pyelonefrit

Pyelonefrit är en infektion som drabbar njurbäckenet och njurparenkymet. Den räknas som en övre urinvägsinfektion och kan vara akut eller kronisk. Akuta fall uppstår oftast genom en uppstigande infektion från nedre urinvägarna, men infektionen kan även spridas via blodet i vissa sammanhang.

Riskfaktorer inkluderar kön (fler kvinnor drabbas av urinvägsinfektioner generellt), graviditet, urinvägsobstruktion eller vesikoureteral reflux, diabetes, urinvägs kateter, njursten och nedsatt immunförsvar. Behandlingen väljs utifrån sjukdomsbilden och lokal resistensläget.

Symptom inkluderar plötslig feber, flanksmärta eller kostovertebralt ömhet, illamående och ibland kräkningar. Urinvägsymptom såsom frekvent urinering och sveda kan förekomma. Hos äldre, gravida eller svårt sjuka patienter kan tecken vara atypiska. Diagnos ställs kliniskt och stödjs av urinsticka som ofta visar pyuri och ibland nitrit, samt urinodling. Bilddiagnostik används vid misstanke om obstruktion, abscess eller svår sjukdom.

Behandling innebär vanligtvis antibiotikabehandling efter lokala riktlinjer. Okomplicerad akut pyelonefrit hos friska kvinnor kan ofta behandlas med perorala antibiotika under 5–7 dagar; vid komplicerad sjukdom, graviditet, äldre eller allmänpåverkan ges intravenös behandling följt av peroral när tillståndet tillåter. Vanliga alternativ inkluderar kinoloner (såsom ciprofloxacin eller levofloxacin) eller cefalosporiner, ofta i 7–14 dagar beroende på svårighetsgrad. Behandlingen avundföljer alltid klinisk respons och åtgärdar bakomliggande orsaker.

Prognos är generellt god vid snabb behandling, men upprepade infektioner kan leda till njurskada. Förebyggande åtgärder innefattar snabb behandling av urinvägsinfektioner och att hantera riskfaktorer som obstruktion eller reflux när det är påvisat.