kapillärendoteliet

Kapillärendoteliet utgör det innersta cellskiktet i kapillärer och består av ett enkelt lager av platta endotelceller som klär lumen mot blodflödet. Det fungerar som en semipermeabel barriär mellan blodet och vävnaden och reglerar överföring av vätska, näringsämnen, gaser och avfallsprodukter. Endotelcellerna samverkar med andra celler i kapillärväggen för att upprätthålla jämn vätskebalans och lämplig vävnadstillförsel av syre.

Endotelcellerna ligger på ett basalmembran och bildar olika typer av kapillärer beroende på vävnad: kontinuerligt endotel i hud och skelettmuskulatur; fenestrerat endotel i tarm och njure där små porer underlättrar passage av vätska och små molekyler; samt diskontinuerligt eller sinusoida endotel i lever, mjälte och benmärg där större molekyler kan passera. Pericyter bidrar till struktur, stabilitet och reglering av blodflöde i många kapillärer. Glycocalyx på endotelytan deltar i mekanisk sensorik och filtrationsbarriär.

Funktionerna inkluderar kontrollerad permeabilitet via tight junctions och adherens junctions, samt transcytosis för selektiv transport. Endotelskiktet producerar och svarar på signaler som NO, prostacyklin och endoteliner, vilket reglerar vasodilation och blodflöde. Förmågan att svara på shear-stress och inflammatoriska signaler gör kapillärendoteliet centralt för kärlfunktion och homeostas.

Vid inflammation uppstår uttryck av adhesionsmolekyler som E-selectin, ICAM-1 och VCAM-1, vilket fångar och guidar leukocyter genom endoteliet (diapedes). Detta bidrar till vävnadsförsvar men kan också leda till ödem vid överdriven permeabilitet.

Kliniskt är endotelrubbningar betydelsefulla i sjukdomar som sepsis, diabetesrelaterad mikroangiopati och ateriell sjukdom. Specifika kapillärtyper som blod-hjärnbarriären och glomerulära kapillärer har särskild struktur och funktion som kräver integritet för korrekt vätske- och filtrationsekvilibrium. Endotelutveckling och angiogenes styrs av faktorer som VEGF och är viktig vid vävnadsläkning och tumörtillväxt.