tillväxttänkandets

Tillväxttänkandet är ett psykologiskt begrepp som beskriver tron att grundläggande förmågor och intelligens kan utvecklas genom målmedveten övning, effektiva strategier, feedback och uthållighet. Det står i kontrast till ett fasta tänkandet, där intelligens uppfattas som oföränderlig.

Begreppet populariserades av Carol Dweck i början av 2000-talet genom studier av hur människors uppfattningar om intelligens påverkar motivation och prestation. Man skiljer ofta mellan ett tillväxtbaserat tänkande och ett fast tänkande; i det senare upplevs misstag som bevis på oförmåga, medan tillväxttänkandet ser misstag som möjligheter till lärande.

Kärnan i tillväxttänkandet är fokus på ansträngning, process och lärandemål snarare än enbart resultat. Det innebär att feedback betonar strategier och framsteg, inte bara slutresultat, och att utmaningar uppmuntras som nödvändiga för utveckling.

Användning och konsekvenser: i utbildning, arbetsliv och idrott används ofta tillväxttänkandet för att öka motivation, uthållighet och problemlösningsförmåga. Lärandemål, regelbunden feedback och uppmuntran av återhämtning efter misslyckanden är centrala inslag.

Kritik och begränsningar: effekterna varierar mellan kontexter och individer; övertolkning av begreppet kan leda till att utmaningar undviks eller att ansträngning misstolkas som garanti för framgång. Vissa studier pekar på behovet av sociokulturell hänsyn och tydlighet kring vad som kan utvecklas.

Mätning och forskning: teorin mäts ofta med implicita teorier-skala, och interventioner inkluderar lärandestrategier och feedbackrutiner. Trots legitima positiva effekter krävs mer långsiktiga studier för att fastställa under vilka omständigheter tillväxttänkandet ger bestående resultat.