Tillväxttänkandet

Tillväxttänkandet är en analytisk och politisk ram som behandlar hur ekonomisk tillväxt—ofta definierad som real BNP-tillväxt—främjas och används som mål för samhällsutveckling. Inom detta synsätt anses ökad produktion, sysselsättning och inkomster generellt leda till förbättrad välfärd, och därmed blir ekonomisk tillväxt ofta en central faktor i policybeslut, budgetprioriteringar och reformsträvanden.

Begreppet förekommer i ekonomiska och samhällsvetenskapliga diskussioner i Sverige och internationellt. Det har formats av neoklassisk teori om produktivitet och konkurrenskraft samt av politiska strävanden efter makroekonomisk stabilitet och marknadsorienterade reformer. Inom svensk debatt kopplas till ämnen som arbetsmarknad, utbildning, innovation och företagsklimat, men betydelsen varierar mellan politiska riktningar.

Kärnidéerna i tillväxttänkandet är att uppmuntra investeringar, forskning och utveckling, utbildning, infrastruktur och konkurrenskraft för långsiktig ökning av produktion och sysselsättning. Marknadslösningar och regleringsramar används ofta som verktyg, tillsammans med finans- och skattepolitiska insatser för att driva tillväxten.

Forskning och debatt har dock kritiska röster som menar att ett ensidigt fokus på tillväxt kan öka ojämlikhet och miljöbelastning, och att BNP inte fångar hela välfärden. Kritikern uppmanar alternativ som hållbar eller inkluderande tillväxt, samt bredare mått på välfärd och livskvalitet. Begreppet varierar också i hur absolut tillväxt prioriteras jämfört med andra mål.

Se även: BNP, ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, inkluderande tillväxt.