sårkanter

Sårkanter är kanten där en skada gränsar till frisk vävnad och utgör viktig markör för hur såret kommer att läka. Kvaliteten på sårkanterna påverkar epitelialiseringen och därmed förloppet och ärrbildningen. Att få kanterna korrekt sammanfogade utan onödiga spänningar underlättar snabbare och bättre läkning.

Bedömning av sårkanter innefattar deras kontur och vävnadens viability. Vanliga morfologiska drag är utåtvända (everted) kanter, inåtvända (inverterade) kanter eller plana kanter. Friska kanter är normalt färgade och fasta med god blodförsörjning; nekrotiska eller fuktiga/infekterade kanter kräver rengöring eller debridement. Epibole, där kanterna växer ned runt såret, kan fördröja stängningen och kräva särskild åtgärd.

Behandling fokuserar på att optimera kanterna och minska spänningar. Klinisk hantering innefattar trimning av nekrotisk vävnad, adekvat rengöring och säker apposition med suturer, klamrar eller hudlim när såret är lämpligt. God fuktighet, skydd och lämplig sårrengöring främjar kanternas överlevnad. Faktorer som påverkar läkningsförmågan inkluderar blodtillförsel, infektion, ödem, näring, ålder och rökning; åtgärder inkluderar behandling av dessa riskfaktorer och korrekt lokal vård.

Komplikationer i sårkanterna kan leda till dehiscens eller dålig ärrbildning. Tecken på försämring såsom tecken på infektion, ökande svullnad eller nekrotiska kanter bör bedömas av vårdgivare. I svåra eller kroniska fall krävs ofta specialistbedömning och, om så krävs, rekonstruktiva åtgärder.