läkning

Läkning är processen genom vilken kroppen återställer vävnad, funktion och struktur efter skada eller sjukdom. Begreppet används i både fysiska och psykologiska sammanhang. Läkning kan innebära läkning av sår, återhämtning av organfunktion eller symptomlindring och återgång till ett normalt vardagsliv.

I medicinsk kontext behandlas läkningen av vävnad och återhämtning av funktion i flera faser: hemostas där blödning stoppas, en inflammatorisk fas där immunförsvaret sanerar skadad vävnad, en proliferationsfas där ny vävnad och blodkärl bildas, och en mognads- eller remodelleringsfas där vävnaden omorganiseras och övergår till mer tät, stark vävnad. Läkningen kan ske genom primär läkning när sårkanterna förenas, eller sekundär läkning då såret fylls av granulationsvävnad och bildar ärr. Såren går igenom olika tidsskalor; läkningen kan ta dagar till månader.

Faktorer som påverkar läkningen inkluderar ålder, näringsstatus, blodflöde och syretillgång, infektion, diabetes, rökning, fetma och medicinering (t.ex. kortikosteroider). God näring, god sårrengöring, kontroll av infektion och adekvat blodtillförsel förbättrar resultatet. Brist på näring eller kroniska sjukdomar kan fördröja läkningsprocessen och öka risken för komplikationer.

Inom vården övervakas och stöds läkningen av läkare, sjuksköterskor och rehabiliteringsprofessioner. Behandling kan innefatta sårvård, kirurgisk åtgärd vid behov, smärtlindring och fysioterapi eller arbetsterapi för att återställa funktion. För psykologiskt och socialt välbefinnande är stöd och återgång till arbete samt socialt stöd ofta en viktig del av läkningsprocessen.