blödning

Blödning är förlust av blod från blodkärl. Den kan vara extern, synlig på hud eller kroppsvätskor, eller intern, när blod samlas i kroppens vävnader eller hålrum. Den kan vara akut eller kronisk och uppstår när kärlväggen skadas, blodkoagulationen försämras eller båda faktorerna samverkar.

Orsakerna till blödningar är varierade och inkluderar trauma, kirurgiska ingrepp, sår, samt störningar i blodets koagulationsförmåga såsom blödningssjukdomar (till exempel hemofili eller von Willebrands sjukdom), användning av antikoagulantia, lever- eller njursjukdom, samt vissa inflammatoriska eller cancerrelaterade tillstånd. Lokaliseringen av blödningen påverkar symptom och behandling; externa blödningar hanteras ofta med direkttamponad och lokala hemostatiska åtgärder, medan större eller inre blödningar kräver medicinsk utvärdering och oftast bilddiagnostik följt av specialiserad behandling.

Symtomen beror på plats och volym. Externa blödningar känns vanligen som skärsår eller näsblod; inre blödningar kan ge buksmärtor, yrsel, blekhet, snabb puls eller lågt blodtryck. Vid kraftig eller ihållande blödning bör vård sökas omedelbart. Allvarliga inre blödningar kräver ofta akuta åtgärder, imaging och ibland kirurgisk eller endoskopisk intervention.

Diagnostik innefattar patientens historia, fysisk undersökning, blodprovsresultat (till exempel Hb, trombocytantal, PT/INR, aPTT) och bilddiagnostik vid misstanke om inre blödning. Behandlingen syftar till att stoppa blödningen, stabilisera patienten och behandla underliggande orsak. Vid behov används blodtransfusioner och reversering av antikoagulantia. Förebyggande fokuserar på riskfaktorkontroll och säkra medicinska rutiner. Prognosen varierar beroende på plats, storlek och orsak till blödningen.