kortikosteroider

Kortikosteroider är en grupp hormoner som produceras naturligt i binjurarna och syntetiska läkemedel som efterliknar deras effekter. De delas huvudsakligen in i glukokortikoider, som har stark antiinflammatorisk och immunosuppressiv verkan, och mineralkortikoider, som reglerar salt- och vattenbalansen i njurarna. Använts i låg–hög dosering för behandling av olika inflammatoriska och autoimmuna tillstånd.

Molekylärt verkar de genom att binda till glukokortikoidreceptorer i cellkärnan och reglera uttrycket av många gener. Anti-inflammatoriska effekter uppnås genom nedreglering av inflammatoriska cytokiner, hämning av NF-κB och minskad leukocytcellernas migrering. Mineralkortikoider företrädesvis påverkar njurarnas salt- och vattenbalans via mineralocorticoidreceptorer.

Användningsområden inkluderar inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar (t.ex. reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus), luftvägssjukdomar (asthma, kronisk obstruktiv lungsjukdom), dermatologiska tillstånd, allergiska reaktioner och som stöd i transplantationsbehandling. De finns som systemiska former (tabletter, injektioner), samt lokala preparat (inhalation, topikal, ögon/näsapplikation).

Långvarig eller högdosbehandling kan ge betydande biverkningar, särskilt systemiskt: viktökning, hypertoni, hyperglykemi, osteoporos, muskelsvaghet och hudförändringar. Lokalbehandling kan orsaka hudatrofi eller striae; inhalationsbehandling kan leda till candidainfektion i munhålan. Barn kan uppleva tillväxthämning vid upprepad systemisk behandling.

Säkerhet och åtgärder: användning bör trimmas ned när behandlingen avslutas för att undvika HPA-axelns undertryckning. Doseringen anpassas individuellt och används med försiktighet hos gravida och ammande. Interaktioner med NSAID och vissa immunosuppressiva läkemedel bör övervägas, och live-vacciner bör undvikas under samtidiga immunosuppressiva behandlingar.