epitelialiseringen

Epitelialiseringen är processen då epitelvävnad återbildas över en skada, till exempel en hudsår eller slemhinneskada, och därmed återställer hudens skyddsbarriär. Den ingår i proliferationsfasen av sårläkningen och avgör hur snabbt en fungerande epidermis återbildas.

Mekanism: Keratinocyter i sårkanten aktiveras av signaler från inflammationsfasen och migrerar över den provisoriska extracellulära matrixen som består av fibrin, fibronectin och typ III-kollagen. De bildar ett tätt cellskikt som vandrar mot sårcentrum och bildar en ny basalmembran som successivt differentierar till ett stratifierat epitel. I många vävnader bidrar även stamceller från hårsäckar och svettkörtlar till reepitelialiseringen. När processen fortskrider uppnås gradvis fullständig epidermis och återställd barriär.

Reglering och faktorer: Faktorer som påverkar epitelialiseringen inkluderar blodtillförsel, syrgasnivåer, näring, fuktiga förhållanden och frånvaro av infektion. Dålig perfusion, näringsbrist, diabetes, äldre ålder och rökning kan försämra migration och proliferation av keratinocyter. Lokala faktorer som nekros, biofilm eller mekanisk belastning kan fördröja processen. Vissa läkemedel, särskilt kortikosteroider, kan hämma epitelialiseringen.

Betydelse: En effektiv epitelialisering minskar sårgranskningar och infektioner genom snabb återställning av hudens barriär. Bristfällig epitelialisering kan leda till kroniska sår eller ärrbildning. Växlande vävnader har olika dynamik; mucosa läker ofta snabbare än keratiniserat hudepitel.