sårläkningen

Sårläkning är den biologiska processen som återställer vävnadens struktur och funktion efter skada. Vid normal läkning koordineras kärlväxt, celltillväxt och produktion av extracellulär matrix för att bilda nytt hudlager och starkare ärr. Läkningen delas ofta upp i tre faser som överlappar i tid: inflammationsfasen, proliferationsfasen och remodelleringsfasen.

Inflammationsfasen inleds omedelbart och varar vanligtvis några dagar. Blödningen stoppas genom koagulation, och inflammationsceller rensar bort död vävnad samt skyddar mot infektion. Proliferationsfasen kännetecknas av nybildning av granulationsvävnad, angiogenes och epitelialisering längs sårytan. Fibroblaster syntetiserar kollagen och andra ECM-komponenter, vilket stärker såret och fyller luckan. Under denna fasen dras ytan samman genom kontraktion, och ny hud bildas ovanpå vävnaden.

Remodelleringsfasen, som kan pågå veckor till månader, innebär omorganisation av kollagen, ökad polynering och gradvis ökad vävnadstyrka. Kollagen typ III omvandlas till typ I och den färdiga ärrvävnaden blir mer motståndskraftig, även om den aldrig når samma styrka som obruten hud.

Sårläkning påverkas av lokala och systemiska faktorer. God nutritionsstatus, normala blodsockernivåer, rökstopp, avlägsnande av infektion, fuktig och skyddad såromgivning samt optimerad mekanisk belastning främjar läkningen. Vanliga komplikationer inkluderar infektion, dehiscens, och bildning av hypertrofiska eller keloida ärr. Skillnader ses mellan primärläkning (snabb, suturerad sårkant) och sekundär läkning (större defekt, längre process).