försämring

Försämring är en medicinsk term som beskriver att en persons tillstånd försämras jämfört med tidigare status. Det kan gälla symptom, funktion eller livskvalitet och kan vara akut eller kronisk. Begreppet används inom flera vårdområden, såsom allmän medicin, geriatrik, neurologi, pulmonologi och rehabilitering, där det används för att beskriva kliniska förändringar som kräver uppmärksamhet.

I praktiken används ordet när en patient uppvisar tydliga försämringar som kräver klinisk åtgärd. Exempel på tecken kan vara ökande andningssvårigheter, stärkt smärta, minskad energi och ork, försämrad kognitiv funktion, eller försämrade vardagliga färdigheter. Försämring kan vara akut, till exempel i samband med infektion eller skada, eller del av en långvarig sjukdoms progression.

Orsakerna till försämring är olika och kan inkludera progression av underliggande sjukdom, komplikationer som infektioner eller dehydrering, negativa behandlingsreaktioner, bristande följsamhet mot behandling, eller nya samsjukligheter. Riskfaktorer kan vara ålder, multimorbidity, nedsatt reservesystem eller bristande tillgång till adekvat vård.

Bedömning av försämring innefattar övervakning, trendanalys av vitalparametrar och funktionella mått samt ofta justering av behandling eller vårdplan. Vid behov kan vårdnivå höjas, behandling förändras eller palliativ vård övervägas. Det är viktigt att dokumentera försämringar noggrant för beslutsstöd och kontinuitet i vården. Försämring skiljer sig från förbättring eller stabilisering och kan vara en del av sjukdomens naturliga förlopp. Relaterade begrepp är progrediering och klinisk försämring.