cellförnyelsen

Cellförnyelsen, eller cellomsättningen, är den biologiska processen där nya celler bildas för att ersätta gamla eller förlorade celler. Den är avgörande för vävnadshemostas, tillväxt och läkning och innefattar både bildning av nya celler och deras differentiation till specifika celltyper samt kontroll av cellförlust.

Denna process sker främst genom celldelningar i stam- och progenitorceller, som genomgår differentiering till mogna celltyper. Samtidigt regleras antalet celler som dör genom programmerad celldöd (apoptos) och andra kvalitetskontroller som upprätthåller vävnadens balans. Överskott av celler kan eliminieras genom autofagi och cellulär senescens när de uppnått ålder eller skador.

Vävnader skiljer sig i hur snabbt de förnyas. Hudens epidermis förnyas normalt över ungefär två till fyra veckor. Tarmens epitel ersätts vanligtvis var tredje till femte dag. Röda blodkroppar har en livslängd ungefär 120 dagar i blodomloppet, med kontinuerlig blodcellsbildning i benmärgen. Vissa vävnader som levern har betydande regenerativ kapacitet, medan nervvävnad hos vuxna generellt visar låg omsättning och begränsad nybildning under normala förhållanden.

Regleringen av cellförnyelsen sker i vävnadernas särskilda stamcellsnischer. Signaler som Wnt, Notch, Hedgehog och Hippo-YAP/TAZ samt hormoner och tillväxtfaktorer styr cellernas beslut att dela, differentiera eller behålla stamcellens status. Näringsstatus, inflammatoriska signaler och cirkulerande hormoner bidrar också till anpassningar i förnyelseprocessen.

Ålder, näring, sjukdomar och kroppens stressnivå påverkar omsättningen. Onormal reglering kan bidra till åldrande eller cancer och olika vävnader uppvisar olika förmågor att regenerera, vilket speglar deras funktion och livscykel.