blodkroppar

Blodkroppar är celler som finns i blodet och delas in i tre huvudgrupper: erytrocyter, leukocyter och trombocyter. Deras samlade funktioner inkluderar transport av syre och koldioxid, försvar mot infektioner och blodstillning vid skada. Blodkropparna utgör tillsammans med blodplasma en del av blodets komponenter.

Erytrocyter, eller röda blodkroppar, är de mest talrika blodkropparna. De saknar kärna i moget tillstånd och har en biconcav form som ökar yta och flexibilitet. Hemoglobinet i eritrocyterna binds syre i lungorna och koldioxid i vävnaderna för transport till lungorna. Produktion kallas erytropoes och sker i benmärgen. Erytrocyter regleras av erythropoetin, som utsöndras främst från njurarna vid syrebrist. Livslängden är cirka 120 dagar och gamla celler bryts ned i lever och mjälte.

Leukocyter, vita blodkroppar, utgör kroppens immunsystem och försvar mot infektioner. De delas ofta in i granulocyter (neutrofiler, eosinofiler, basofiler) och agranulocyter (lymfocyter, monocytter). Bildas i benmärgen och kan migrera ut i vävnader där de utför fagocytos, antikroppsmedierad försvar och immunologisk igenkänning. Livslängden varierar mellan olika typer.

Trombocyter, eller blodplättar, är små fragment av megakaryocyter i benmärgen och saknar kärna. De är centrala för hemostasen och bildar ett plugg vid skada samt frisätter kemikalier som aktiverar koagulationskaskaden. Livslängden är cirka 7–10 dagar.

Blodkroppar mäts ofta i ett blodstatus (CBC). Vanliga avvikelser inkluderar anemi (lågt antal röda), leukocytos eller leukopeni (för många eller färre vita), och trombocytopeni eller trombocytos (för få eller för många trombocyter). Blodkropparnas funktioner är kopplade till benmärg, mjälte och lever, och påverkas av olika sjukdomstillstånd och behandlingar.