Erytrocyter

Erytrocyter, eller röda blodkroppar (RBC), är de mest talrika cellerna i blodet hos vertebrater och har en huvuduppgift: att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid i motsatt riktning. Transporten sker tack vare hemoglobinet, ett järnhaltigt protein som binder syre när blodet lämnar lungorna och avges i vävnaderna.

Struktur: Erytrocyter är små, tunnskivformade celler med en bikonkav form och ett diameter på cirka 6–8 mikrometer. Hos däggdjur saknar mogna erytrocyter kärna och de flesta organeller, vilket gör plats för mycket hemoglobin. Membranet är flexibelt och består av proteiner som spectrin och ankyrin, vilket gör det möjligt att passera små kapillärer utan att spricka.

Funktioner: Hemoglobinet består av fyra globinkedjor och fyra hemegrupper, där varje heme innehåller järn som binder syre. Detta gör att varje molekyl Hb kan binda upp till fyra syremolekyler i lungorna och avge dem i vävnaderna. Koldioxid transporteras huvudsakligen som bikarbonat i plasma och i viss mån som karbaminohemoglobin. Erytrocyterna bidrar också till att upprätthålla blodets pH-balans.

Bildning och livscykel: Erytrocyter bildas i benmärgen genom erytropoes, där erytropoetin (EPO) från njurarna vid hypoxi stimulerar processen. Retikulocyter lämnar benmärgen och mognar till RBC inom timmar till dagar. Den genomsnittliga livslängden hos människor är cirka 120 dagar; gamla celler bryts ned framför allt i mjälten.

Betydelse och variation: Avvikelser i antal eller funktion hos erytrocyter orsakar tillstånd somanemi eller polycytemi. Hos däggdjur saknar mogna erytrocyter kärna, medan erytrocyter hos många icke-däggdjur behåller kärnan.