åldrande

Åldrande är de förändringar som följer när organismer blir äldre. Begreppet omfattar biologiska, psykologiska och sociala dimensioner och används både för människor och andra arter. Biologiskt åldrande innebär en gradvis minskning av kroppens reservkapacitet och ökad sårbarhet för sjukdomar. Vanliga mekanismer inkluderar telomerförkortning, ackumulation av biomolekylära skador, epigenetiska förändringar och minskat reparationsförmåga i vävnader. Åldrandet är inte per se en sjukdom, men risken för kroniska tillstånd som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och demens ökar med åldern. Hastigheten och mönstret för åldrandet varierar mellan individer och påverkas av genetiska faktorer, livsstil och miljö.

Psykiskt och socialt åldrande innebär förändringar i kognitiva funktioner, upplevelsen av identitet och livssituationer. Med åldern kan snabbhet i informationsbearbetning minska och minnesfunktioner påverkas, men detta är inte oundvikligt och mycket beror på hälsa och stimulans. Socialt åldrande berör roller, relationer och vardagsrutiner, inklusive pensionering och boendesituation. En betydande del av välbefinnandet bygger på kontinuerligt engagemang i arbete, frivilligarbete, kultur och relationer. Variationer mellan individer är stora, och livsstil, sjukdomar samt socioekonomisk status påverkar hur åldrandet fortlöper.

Samhälls- och policysammanhang står många länder inför en ökande andel äldre i befolkningen, vilket påverkar hälso- och sjukvård, pensioner och behov av långsiktig vård. Fokus ligger ofta på aktivt åldrande och bevarande av funktion så att äldre kan leva självständigt längre. Det krävs tillgång till anpassad bostad, stöd i vardagen och förebyggande vård för att främja hälsa och delaktighet genom hela ålderdomen.