celldelningar

Celldelningar är processen där en cell duplicerar sitt genetiska material och delar sig i två eller flera dotterceller. Huvudsyftet är tillväxt, vävnadsreparation och könlig förökning hos vissa organismer. Det finns två huvudsakliga typer: mitos, som ger två identiska diploida dotterceller, och meios, som bildar haploida könsceller.

Cellcykeln består av interfas och den mitotiska fasen M. Under interfasen växer cellen och replikerar sitt DNA i S-fasen; G1 och G2 fungerar som tillväxt- och kvalitetskontroller. M-fasen innebär kärndelning (karyokinesi) och cytokinesi. Progressen genom cellcykeln regleras av cycliner och cyklindberoende proteiner och kontrollerna vid G1/S, G2/M och mitosens början.

Mitosen består av profasen, prometafasen, metafasen, anafasen och telofasen. Under profasen kondenseras kromosomerna; kärnmembranet bryts ned och centrosomerna orienteras. I prometafasen fäster mikrotubuli vid kromosomerna. I metafasen står kromosomerna i mitten av cellen. Vid anafasen separeras systerkromatiderna och dras mot motsatta poler. Telofasen bildas nya kärnor och cytokinesi avslutar cytoplasmadeledningen. Hos djurceller orsakas cytokinesi av kontraktil ring; hos växtceller bildas en cellplatta mellan dottercellerna.

Meios består av två på varandra följande delningar: meios I och meios II. I meios I separeras homolog kromosomerna (reduktionsdelningen) och överkorsning mellan systerkromosomer ökar genetisk variation. Meios II liknar mitosen, där systerkromatiderna separeras och fyra haploida dotterceller bildas.

Felaktig celldelning kan orsaka aneuploidi och cancer. Kvalitetskontrollerna i cellcykeln, ofta i samverkan med p53 och andra reglerande proteiner, kan initiera programmerad celldöd vid allvarliga fel.