Strålningshälsa

Strålningshälsa är den del av folkhälsa och arbetshygien som studerar hur olika typer av strålning påverkar människors hälsa och hur riskerna kan minimeras genom skyddsåtgärder, uppföljning och regler.

Begreppet omfattar både joniserande strålning (t.ex. röntgen, gamma- och alfastrålning) och icke-joniserande strålning (t.ex. UV-strålning och elektromagnetiska fält). Vanliga källor är medicinsk bildgivning och strålbehandling, kärnteknik, industriell användning, naturlig radon i byggnader samt solens ultravioletta strålning.

Hälsoeffekterna beror på dosen och hur strålningsenergin levereras. Höga doser kan ge akuta deterministiska effekter som hudrodnad eller strålskada på inre organ. Lågdoser exponering ökar långsiktigt risken för cancer och, vid graviditet, fosterskador. Effekterna följer ofta en stokastisk modell där varje liten dos ökar risken, men resultaten är statistiska snarare än bestämda.

Säkerhet och skydd bygger på principer om rättfärdigande av strålningsanvändning, ALARA och dosgränser. Praktiska åtgärder inkluderar att minimera exponeringstid, öka avståndet till källor, använda skydd och avskärmning samt övervaka exponering med dosimetrar.

Reglering och uppföljning sker internationellt genom organ som ICRP och IAEA och nationellt av myndigheter som Strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige. Strålningshälsa är också ett aktivt forskningsområde inom arbetsmiljö, medicin och miljöhälsa för att skydda allmänhet och arbetstagare.