avskärmning

Avskärmning är ett begrepp inom teknik och arkitektur som beskriver åtgärder för att hindra eller reducera påverkan från en störkälla eller för att skapa avskildhet. Det handlar om att kontrollera elektromagnetiska fält, joniserande eller icke-joniserande strålning, ljud, ljus och värme samt att skydda privatliv. Effektiviteten avgörs av vilken typ av störning, dess frekvens, önskad skyddsnivå, kostnader och utrymme.

Elektromagnetisk avskärmning syftar till att begränsa spridningen av elektromagnetiska fält mellan utrustning eller rum. Vanliga metoder är ledande höljen eller rum, metallskärmar, jording, tätningar vid genomföringar och noggranna planer för kablar. Skärmningens effektivitet mäts i decibel eller i skärmningsfaktor och är frekvensberoende.

Strålningsavskärmning används mot joniserande strålning som gamma- och röntgenstrålning. Tjocka lager av bly, betong eller stål används i medicinska rum, kärntekniska anläggningar och arbetsmiljöer där strålning förekommer. Designen följer säkerhets- och arbetsmiljökrav och specificerar nödvändiga skärmminskningar.

Ljud- och visuell avskärmning syftar till att reducera buller och skydda integritet. Ljudskärmar längs vägar eller i byggnader samt väggar, paneler och persienner används för att minska ljudnivåer och se till privatliv. Visuella avskärmningar bidrar ofta med heltäckande skärmar eller genom arkitektonisk utformning.

Vid planering av avskärmning beaktas materialval, brandsäkerhet, ventilation och underhåll, samt standarder och föreskrifter som reglerar specifik typ av skydd (till exempel EMC eller arbetsmiljökrav). Designen ska balansera skyddsnivå, kostnad och funktion.