strålning

Strålning är energi som överförs från en källa till omgivningen genom utrymmet eller genom materia. Den kan vara elektromagnetisk, i form av fotoner, eller partikelbaserad, i form av subatomära partiklar. En viktig uppdelning görs mellan joniserande strålning, som kan avlägsna elektroner från atomer, och icke-joniserande strålning, som inte gör det i vanlig miljö.

Joniserande strålning omfattar alfa- och betastrålning samt gammastrålning, röntgenstrålning och neutronstrålning. Den uppstår från radioaktiva ämnen, kärnreaktioner och vissa kosmiska processer. Kärlek och sjukvård använder joniserande strålning i bildgivning och behandling, men exponering innebär hälsorisker, särskilt vid höga doser eller långvarig exponering. Skyddsåtgärder består av avstånd, tidsbegränsning och skärmning.

Icke-joniserande strålning inkluderar radiovågor, mikrovågor, infraröd strålning, synligt ljus och i vissa fall ultraviolett ljus. Denna strålning saknar vanligtvis förmåga att avlägsna elektroner och är i stort sett säkrare vid normala exponeringsnivåer, även om stark UV- eller infraröd strålning kan orsaka skador vid överexponering.

Mätning och reglering av strålning sker med enheter som becquerel (aktivitet), gray (stråldos) och sievert (doserisk). Naturlig bakgrund, kosmisk strålning och radon är ständigt närvarande. Mänskliga aktiviteter ger extra källor till joniserande strålning, främst inom medicin, industri och kärnteknik. Skydd och reglering styrs av internationella rekommendationer och nationella myndigheter som fokuserar på strålsäkerhet och riskbedömning.