strålsäkerhet

Strålsäkerhet är det område som hanterar skydd mot och kontroll av exponering för joniserande strålning. Målet är att skydda människor och miljön mot skadeverkningar genom planering, riskbedömning, genomförande av skyddsåtgärder samt övervakning av strålningskällor och användning av strålning i olika sammanhang.

I Sverige regleras strålsäkerheten av Strålskyddslagen och administreras av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Myndigheten utfärdar tillstånd, föreskrifter och granskningar, samt ansvarar för beredskap och incidenthantering vid radiologiska olyckor. Arbetet följer internationella riktlinjer från organisationer som ICRP och IAEA och anpassas till EU-regelverk.

Grunderna i strålsäkerhet bygger på rättfärdigande, optimering enligt ALARA och fastställda dosgränser. Varje användning av strålning bör vara motiverad av nytta, strålningsnivåerna ska hållas så låga som rimligt möjligt, och utsatt person:

ens skydd ska följa de lagstadgade gränserna. För yrkesmässig exponering gäller högre gränser än för allmänheten, och regelbunden dosmätning och medicinsk övervakning krävs. Skyddsåtgärder omfattar tidshållning, avstånd, skärmning samt utbildning och arbetsorganisation.

Praktiska tillämpningar finns inom medicinsk radiologi och radioterapi, industri och forskning samt kärntekniska anläggningar. Vanliga åtgärder är riskbedömningar, licenser, avgränsade områden, tydlig skyltning, incidentrapportering, avfallshantering och planer för beredskap och snabb åtgärd vid händelser.