joniserande

Joniserande beskriver ämnen eller strålningsfält som har tillräcklig energi för att avlägsna elektroner från atomer eller molekyler, vilket bildar fria joner. Processen kallas jonisation och den energi som krävs kallas joniseringsenergi. Joniserande strålning används även som term för strålning som kan inducera jonisering, till exempel i mål av medicinska och industriella applikationer.

Vanliga exempel på joniserande strålning är alfa- och betastrålning, samt gammastrålning och röntgenstrålning. Dessa former har tillräcklig energi för att rubba de elektronbundna strukturerna i materia. Naturliga källor inkluderar kosmisk strålning och radioaktiva sönderfall (t.ex. radon), medan mänskliga källor innefattar medicinsk bildbehandling, radioterapi och industriell radiografisk kontroll. I vardagliga sammanhang används termen joniserande även för att beskriva vissa processer i laboratorier och forskningsmiljöer.

Effekter och säkerhet: joniserande strålning kan orsaka biologisk skada genom att bryta kemiska bindningar, särskilt i DNA, vilket gör skydd och dosering viktigt. Dos mäts i gray (Gy) som absorberad energi per massa, och i sievert (Sv) som tar hänsyn till strålningens biologiska effekt. Skyddsåtgärder innefattar tids- och avståndsregler samt skärmmaterial som bly. Principen ALARA (så låga som rimligen är tillgängliga) används ofta vid hantering av joniserande strålning.

Se även: jonisering, radiologi, strålningssäkerhet.