kärnteknik

Kärnteknik är en tvärvetenskaplig disciplin som behandlar produktion, styrning och tillämpningar av kärnenergi och radioaktiva ämnen. Den omfattar konstruktion och drift av kärnreaktorer, kärnbränslecykeln, samt strålskydd och avfallshantering. Inom området kombineras kärnvetenskap, materialvetenskap, termodynamik och säkerhetskultur för att bedöma prestanda, risker och påverkan på miljö och samhälle.

Reaktortekniken innefattar olika typer av anläggningar, där ljusvattenreaktorer dominerar kommersiell elproduktion världen över, medan tungvattenreaktorer och snabbreaktorer används i vissa program och forskningsändamål. Bränslesystemet omfattar uran- eller toriumbaserade bränslen, bränsleomsättning och återvinning i vissa länder. Bränslecykeln inkluderar även upplagring och återanvändning samt slutförvaring av högaktivt avfall i geologiska formationer.

Säkerhet och reglering är centrala inslag. Nationella myndigheter, ofta i samarbete med internationella organ som IAEA och ICRP, utvecklar standarder för design, drift, strålskydd och beredskap. I Sverige övervakar Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) kärntekniska anläggningar och följer internationella riktlinjer.

Användningar utöver elproduktion inkluderar medicinska isotoper, industri- och forskningsexperiment samt kärnteknik som bidrar till miljöanalys och grundforskning. Historiskt har kärnteknik vuxit fram ur 1900-talets upptäckter om kärnreaktioner och har fortsatt att utvecklas med fokus på säkerhet, effektivitet och avfallshantering. Framtiden involverar bland annat små modulära reaktorer och fortsatta forskning inom fusion och avancerade reaktordesigns.