avfall

Avfall är ämnen eller produkter som avfallshållaren inte längre önskar eller har behov av och därför ska, eller kan, avfallshanteras. Begreppet omfattar bland annat hushållsavfall, industriavfall, bygg- och rivningsavfall, farligt avfall samt avfall från elektronik och emballage. Avfall kan vara flytande eller fasta och kan vara farligt om det innehåller skadliga ämnen eller har förlorat sin normala användning.

Farligt avfall avses med särskilda regler på grund av risker för människor eller miljön. Exempel är giftiga kemikalier, tungmetaller eller explosiva ämnen. I övrigt klassificeras avfall som hushållsavfall, organiskt avfall, papper/papp, plast, metall, glas, textil samt bygg- och rivningsmaterial. Skillnaden mellan farligt och icke-farligt avfall ligger i ämnens egenskaper och hanteringskrav.

Avfallshantering följer ofta avfallshierarkin: förebyggande åtgärder, återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning och slutlig deponering. Målet är att minska miljöpåverkan och öka resurseffektiviteten. En viktig del är separat insamling och sortering för att möjliggöra effektiv återvinning av material som textiles, papper, plast, metall, glas och elektronik.

Regulatoriskt regleras avfall både på EU-nivå och nationellt. EU:s ramdirektiv för avfall (Waste Framework Directive) och kompletterande direktiv om förpackningar, elektrisk och elektronisk utrustning samt fordon styr hanteringspraxis. I Sverige styrs avfallshanteringen av Miljöbalken och avfallsföreskrifter, samt kommuners ansvar för insamling och behandling i samarbete med producentansvarssystem och regionala aktörer.

Bland behandlingsmetoder finns sortering, återvinning, kompostering och biogasproduktion från organiskt avfall, samt energiåtervinning vid förbränning. Deponering används oftast som sista alternativ. Framtiden betonar minskad avfallsmängd, bättre sortering och ett ökat kretsloppstänkande.