förbränning

Förbränning är en snabb oxidation av ett bränsle som frigör energi i form av värme, och ofta ljus. Reaktionen kräver tre komponenter: ett bränsle, ett oxidationsmedel (vanligtvis syre i luften) och tillgång till starttemperatur. Vid kontrollerad förbränning sker energin som värme som används i exempelvis motorer eller uppvärmning.

Fullständig förbränning uppnås när syre är rikligt och processen når hög temperatur, vilket i huvudsak ger koldioxid och vatten som produkter. Vid ofullständig förbränning är syretillförseln bristfällig eller blandningen osäker, vilket bildar kolmonoxid, sot och oönskade kolväten, med lägre energiutbyte och större miljöbelastning.

Bränslen varierar från kol, trä och oljeprodukter till naturgas och biobränslen. Förbränning används i motorer, uppvärmning, industriprocesser och i kemisk produktion. Energin som frigörs används för att driva fordon, producera ånga, eller generera elektricitet.

Faktorer som påverkar förbränningen inkluderar temperatur, tryck, syretillförsel, blandningsgrad mellan bränsle och oxidant samt närvaro av föroreningar. Energiutbytet och utsläppen styrs av hur fullständig förbränningen är. Avancerade system använder kontrollteknik och rening för att reducera utsläpp av CO2, NOx, partiklar och ofullständiga produkter.

Miljörisker och säkerhet är viktiga aspekter. Utsläpp av koldioxid bidrar till klimatförändringar; kväveoxider och svaveloxider bidrar till försurning och hälsoproblem; sot ger luftföroreningar. För hantering av explosiva blandningar krävs god ventilation, avskärmning och följande säkerhetsföreskrifter. Denna teknik har utvecklats sedan 1700-talet och är central för modern energi- och transportinfrastruktur.