syretillförsel

Syretillförsel är processen att förse kroppens vävnader med syre som krävs för cellernas respiration. Hos människor sker syreupptaget främst genom inandning av luft, där syret når alveolerna i lungorna. Här sker gasutbytet genom diffusion över alveol-kapillärkbarriären, och syret binds till hemoglobinet i de röda blodkropparna för transport i blodet till vävnaderna där det frigörs för användning i cellandningen.

Reglering och målvärden: Syrgashalt och syremättnad regleras av andningscentrum i hjärnstammen och kemoreceptorer i halskärl och aortabågen, som svarar på förändringar i PaO2 och PaCO2. Ett normalt artärt PaO2 ligger cirka 75–100 mmHg och SaO2 cirka 95–100 %. Syretillförsel till vävnaderna mäts ofta som DO2: DO2 = CO × CaO2 × 10, där CaO2 = (Hb × 1,34 × SaO2) + (0,003 × PaO2).

Användning i vården: Syretillförsel används vid tillstånd där syrehalten i blodet är låg eller där vävnaderna behöver extra syre, såsom vid lunginflammation, KOL, astmaförvärring, hjärtsvikt eller trauma. Vanliga leveranssystem inkluderar näsflödessystem (nasal‑oklusioner), enkel ansiktsmask, Venturi-mask för precisa FiO2-nivåer och i vissa fall icke-invasiv ventilation. Vid långvarig behandling kan syrgas ordineras för hemmabruk. Mål för SpO2 varierar, ofta cirka 94–98 % hos många patienter, medan vissa tillstånd som KOL kan ha mål 88–92 %.

Säkerhet och risker: Överdriven syrgasmottagning kan orsaka syreförgiftning och hos vissa patienter leda till koldioxidretention. Höga FiO2-nivåer ökar brandrisken i miljöer med syre. Syrgas används alltid enligt ordination och monitoreras med pulsoksimetri och blodgasanalys.