syremättnad

Syremättnad, ofta kallad SpO2 i klinisk praktik, är andelen av de syrebindande hemoglobindelarna i artärblodet som är mättade med syre. Den speglar i vilken grad syre transporteras via blodet från lungorna till kroppens vävnader och används som en viktig indikator på patientens syresättning.

Syremättnad mäts vanligtvis med pulsoximetri, som ger SpO2 i procent, eller med arteriella blodgasmätningar där SaO2 bestäms i laboratoriet. Vanliga normvärden hos friska vuxna vid havsnivå ligger cirka 95–100 procent. Vid högre höjder eller vid vissa medicinska tillstånd kan SpO2 vara längre ned. SpO2 korrelerar med PaO2 enligt oxyhemoglobin-dissociationskurvan; generellt motsvarar SpO2 runt 90 procent ett PaO2 på cirka 60 mmHg.

Viktiga nyanser är att syremättnaden inte beskriver den totala syrgasmängden i blodet. Ett normalt SpO2 kan fortfarande förefalla lågt hos personer med anemi eftersom den totala syretransporten beror både på mättnad och hemoglobinkoncentration. Slående låga SpO2-värden eller fall i SpO2 kräver ofta medicinsk utvärdering och åtgärder för att förbättra syresättningen.

Faktorer som kan påverka mätning och tolkning inkluderar perifer perfusion, rörelse, nagellack och kappförhållanden, samt fysiologiska variationer som pH, temperatur och 2,3-BPG som påverkar syrebindning. Syremättnad används övergripande för att följa andnings- och kardiovaskulär status och vägleda behandling vid olika sjukdomstillstånd.