syresättning

Syresättning är processen där syrgas förs till kroppens vävnader, främst genom att luften som andas når lungorna där syre diffunderar från alveolerna över till blodet. Syre binds sedan till hemoglobinet i de röda blodkropparna och transporteras i blodomloppet till vävnaderna där det används vid cellandningen. En del syre är löst i plasma och kan tillfälligt levereras utan bindning till hemoglobin. Syresättningens effektivitet påverkas av lungornas funktion, blodflödet och blodets syreinnehåll.

Mätning och värden: Syresättning bedöms med blodgasanalys (arteriella blodgaser) och pulsoximetri. PaO2 anger arteriellt syretryck, SaO2 är syrebindningen i blodet och SpO2 mäts noninvasivt med en pulsoksimeter. Normala värden ligger ungefär vid PaO2 75–100 mmHg och SpO2 95–100%.

Vanliga orsaker till nedsatt syresättning är ventilerings-/perfusionsproblem eller diffusionstörningar i lungorna, exempelvis vid KOL-exacerbationer, lunginflammation, ARDS eller lungödem. Anemi och lågt blodflöde kan också begränsa syretilldelningen till vävnaderna.

Behandling och åtgärder: Vid nedsatt syresättning används syrgas tillskott via näs- eller ansiktsmask, och i svårare fall andningsstöd som näsan-nära högflödesbehandling, icke-invasiv ventilation eller invasiv mekanisk ventilation. Vid extrema fall kan extracorporeal syreförsörjning (ECMO) övervägas. Målet är att upprätthålla adekvat syresättning utan att orsaka skador från överdriven syrgasexponering.