avfallshierarkin

Avfallshierarkin är en princip inom avfallshantering som rangordnar åtgärder efter deras miljömässiga nytta. Syftet är att minimera avfallsmängder och främja resurseffektivitet genom att prioritera de åtgärder som ger störst miljönytta.

De fem nivåerna i hierarkin är: förebyggande arbete som minskar mängden avfall vid källan; förberedelse för återbruk där produkter eller delar används igen; återvinning där material omvandlas till nya produkter; energiåtervinning där avfallet används för att producera energi; och slutligen deponering eller annan slutlig disposal när inga av de tidigare alternativen är möjliga.

Principen används inom EU:s avfallslagstiftning och ligger till grund för nationell och kommunal avfallshantering samt arbetet med en cirkulär ekonomi. I praktiken innebär avfallshierarkin att beslut prioriterar källsortering, reparation och återanvändning, följt av materialåtervinning och i vissa fall energiåtervinning, medan deponering betraktas som sista utväg.

Begränsningar och nytta: hierarkin ger vägledning men måste stödjas av livscykelperspektivet och regionala förutsättningar. I vissa situationer kan energihämtning från avfall vara en acceptabel eller nödvändig del av systemet när materialåtervinning inte är genomförbar eller miljömässigt försvarlig.

Sammanfattning: avfallshierarkin är ett centralt ramverk för hållbar avfallshantering och främjandet av en mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi.