snabbreaktorer

Snabbreaktorer är kärnkraftverk som driver fission med snabba neutroner. Till skillnad från traditionella reaktorer används i princip ingen neutronmoderator eller endast en mycket liten mängd, vilket ger ett snabbt neutron-spektra. Den snabbare neutronernas energi gör att kärnbränslets isotoper beter sig annorlunda och möjliggör en effektivare energiutnyttjning samt hantering av vissa avfallsprodukter.

Konstruktion och drift kännetecknas av ett kompakt kärndesign där bränslets spektrum behandlas som ett snabbt spektrum. Köldmedlet kan vara flytande natrium, bly eller bly–syror, eller någon gas i vissa designkoncept. Eftersom neutrons kollisioner i frqspektrumet är mer energikrävande krävs högre bränsletäthet och ofta en öppen cykel eller slutna cyklar med återbruk av används bränsle.

Återanvändning av bränsle är centralt för snabbreaktorer: de flesta snabbreaktorer är breeder- eller transurandräknande system som syftar till att bilda fissila material ur tätare isotoper som U-238 eller omvandla minor actinider till nya bränslen. Sådana system möjliggör bättre resursutnyttjande av uran och potential att minska långlivade avfall genom förbränning av actinider.

Fördelar och utmaningar är i fokus. Fördelarna inkluderar högre bränsleutnyttjande och möjligheter till bränslecykel med återvinning. Utmaningar innefattar tekniska och säkerhetsmässiga krav, särskilt hantering av natrium som köldmedium och risker kopplade till plutoniumproduktion, samt höga kostnader och behov av ett slutet bränslecikelsystem.

Historiskt har snabbreaktorer utvecklats i flera länder med prototyper och demonstrationsanläggningar. Få är i kommersiell drift idag; flera program är i forskning och utveckling eller under uppbyggnad runt om i världen.