Kroppsrörelse

Kroppsrörelse är den samlade termen för alla rörelser som människokroppen utför med hjälp av muskler och leder. Begreppet omfattar såväl grovmotoriska aktiviteter som gång, löpning och hopp samt finmotoriska färdigheter som skrivning och handrörelser.

Rörelserna styrs av ett komplext samspel mellan det centrala nervsystemet och muskulaturen. Sensorisk information från syn, balansorgan och proprioception används för att planera och justera rörelserna. Viktiga begrepp inom kroppsrörelse är koordination, balans, rörelseomfång, styrka och uthållighet.

Biomekanik och fysiologi beskriver hur leder, muskler, senor och deras kopplingar möjliggör rörelser. Grova mönster i större muskelgrupper används i gång och löpning, medan finmotorik kräver preciserad kontroll av små muskler. Utvecklingen av kroppsrörelse förändras genom livets gång och påverkas av träning, ålder och hälsa.

Forskning och praktik inom kroppsrörelse används inom idrottsvetenskap, rehabilitering, ergonomi och dans. Metoder för att analysera rörelse inkluderar rörelseanalys med kamerabaserad teknik (motion capture), biomekanisk analys av rörelseomfång och kraft, samt elektromyografi (EMG) som mäter muskelaktivering.

Praktiskt arbete med kroppsrörelse syftar till förbättrad funktion, prestationsförmåga och livskvalitet. I sjukvård används övningar för att återställa förmåga efter skador eller neurologiska tillstånd; i idrott och träning syftar målinriktad träning till bättre teknik och stabilitet; i arbetsmiljö utvärderas och anpassas arbetsmoment för att förebygga belastningsskador.

Att förstå kroppsrörelse är centralt för hälsofrämjande arbete eftersom regelbundet fysiska aktiviteter bidrar till bättre balans, muskelstyrka och rörlighet, särskilt hos äldre.