rörelseanalys

Rörelseanalys är studiet av hur organismer rör sig, ofta i syfte att beskriva, kvantifiera och tolka rörelsemönster hos människor och djur. Den samlar kunskap från biomekanik, fysiologi och sportvetenskap och används för att beskriva både kinematik (position, hastighet, acceleration) och dynamik (krafter och moment).

Metoderna inom rörelseanalys innefattar insamling av data med olika tekniker: optisk rörelseupptagning med markörer och flera kameror; markerlös videoanalys; bärbara inertiala mätare (IMU); tryckplattor och kraftmätare. Data behandlas ofta genom filtrering, rekonstruktion av rörelsebanor och invers dynamik för att uppskatta krafter, ledvinkel och energi. Modellbaserade analyser används för att studera muskelkraft och biomekaniska parametrar i olika rörelser.

Tillämpningarna av rörelseanalys är breda. Inom klinisk vård används den för diagnostik och rehabilitering, exempelvis gånganalys vid neurologiska tillstånd eller ortopediska utfall. Inom idrottsvetenskap används den för prestationsoptimering och skadeförebyggande. Ergonomi och arbetsmiljöarbete använder rörelseanalys för att förbättra arbetsrutiner och utrustning. Inom animation, datorgrafik och robotik används analysen för att skapa realistiska rörelser och styrning av autonoma system.

Utmaningar och överväganden inkluderar behov av standardisering, hög kostnad och krav på expertkunskap. Felkällor som markörplacering och mjukdelars rörelser kan påverka noggrannheten, särskilt i markerbaserade system. Markerless teknik och wearables ökar tillgängligheten men kan ge lägre precision och kräva noggrann validering.

Rörelseanalys utvecklades under 1900-talet i takt med tekniska framsteg inom optisk rörelseupptagning och biomekanik och har fortsatt att expandera med nya sensorer och analysmetoder.