biomekaniska

Biomekaniska är studiet av mekaniska principer inom biologi. Det innefattar analys av hur krafter verkar på levande vävnader, hur rörelser genereras och regleras, samt hur materialegenskaper hos skelett, brosk, senor och muskler påverkar funktion och skada. Fältet sträcker sig från cellnivå till helkroppsrörelser och hur organ och vävnader samverkar under olika aktiviteter.

Metoderna inom biomekaniska inkluderar rörelseanalys med markörer och kraftplattor, bildteknik, EMG och mekaniska tester på vävnader. Data används i datorbaserade modeller som muskuloskeletala modeller och finita elementanalys för att uppskatta krafter, moment och belastningar i kroppens strukturer.

Användningsområden inkluderar klinik och rehabilitering (diagnostik av gångproblem, planering av operationer, design av proteser och ortoser), idrottsvetenskap (prestandaoptimering och skadesförebyggande), ergonomi och arbetsmiljö (utformning av arbetsställningar och utrustning).

Nyckelområden är skelett- och ledbiomekanik, vävnadsbiomekanik (ben, brosk, senor), muskel- och senkontraktioner, samt djurbiomekanik som jämför mekaniska principer över arter.

Framtid och utmaningar inkluderar hantering av stor individuell variation, krav på öppen och transparent validering av modeller, etiska överväganden i studier och effektiv översättning av forskning till kliniska och industriella lösningar.