rörelsemönster

Rörelsemönster är de karakteristiska sekvenser av kroppens positioner och hastigheter som beskriver hur en rörelse utförs över tid. Begreppet används inom flera fält och kan beskrivas på olika nivåer, från övergripande gångmönster till detaljerade tidsförlopp i leder och segment. Ett rörelsemönster kan uppstå i människokroppen, djurrörelser eller i mekaniska system som robotar.

Inom biomekanik och rörelsevetenskap studeras särskilt gång och löpning som exempel på rörelsemönster. Vanliga mått är tids–rumparametrar som kadens (antal steg per minut), steglängd samt förhållandet mellan stöd- och svävfaser i en gå- eller löpcykel. Avvikelser från det typiska mönstret kan indikera skada, smärta eller funktionsnedsättningar och används i diagnostik, träningsplanering och rehabilitering. Slutsatser dras ofta i samband med jämförelser mellan olika grupper eller över tid hos samma individ.

Rörelsemönster används också inom robotik och datoranimation för att planera, reproducera och anpassa rörelser. Man talar om rörelseprimitiv och bibliotek av mönster som kan återanvändas eller modifieras för nya uppgifter. I artificiell intelligens och maskininlärning studeras hur man känner igen eller genererar rörelsemönster, bland annat genom att lära modeller som kan efterlikna mänsklig eller däggdjurslik rörelse.

Data om rörelsemönster samlas in med rörelsefångst (MoCap) eller IMU-sensorer. Analysismetoder inkluderar tidsnormering, Fourier- eller waveletanalys samt principalkomponentanalys (PCA) för att identifiera dominerande rörelsekomponenter och kroppssynergi. Användningsområden inkluderar sportvetenskap, medicin och rehabilitering, robotik, datoranimation och virtuella miljöer.