IVöverkänslighet

IVöverkänslighet, ofta kallad typ IV-hypersensitivitet eller fördröjd överkänslighetsreaktion, är en cellmedierad immunreaktion som uppstår utan dominerande antikroppssvar. Den skiljer sig från de andra hypersensitetsreaktionerna genom att effektorerna i första hand är T-celler och makrofager.

Patogenes: Sensibilisering sker när antigenpresenterande celler tar upp ett antigen och presenterar det för T-celler i lymfkörtlarna, vilket bildar minnes-T-celler. Vid senare exponering aktiveras dessa T-celler och rekryterar makrofager till vävnaden. Cytokiner som IFN-γ, TNF-α och IL-2 frisätts, vilket leder till vävnadsskada och inflammation.

Tidsförlopp: Den kliniska reaktionen utvecklas vanligen 24–72 timmar efter exponering.

Exempel och tillstånd: Kontakteksem vid nickel, färgämnen, konserveringsmedel eller växter (t.ex. poison ivy) är vanliga uttryck för IV-överkänslighet. Tuberkulinreaktioner (Mantoux/PPD) och andra diagnostiska tester bygger också på en fördröjd T-cellsmedierad respons. Vissa granulomatösa infektioner och transplantationsreaktioner involverar också typ IV-reaktioner.

Diagnostik: Patch-test används för att identifiera sensibilisering vid kontakteksem. Mantoux- eller PPD-test används för att bedöma tidigare exponering för Mycobacterium tuberculosis. Vid hudinfiltration och biopsi kan mononukleära celler och granulomatösa förändringar observeras.

Behandling: Undvik utlösande ämne; lokal behandling med kortikosteroider eller calcineurin-hämmare; i svåra fall kan systemiska kortikosteroider övervägas. god hudvård och fuktgivande behandling kan lindra symtom.

Prognos: Reaktionerna är oftast självbegränsande när exponeringen upphör, men kronisk exponering kan leda till långvariga eksem eller lichenifiering.